Landsbygdspartiet oberoende lämnar i dagarna in motioner och medborgarförslag om vargfria kommuner runt om i landet. Samt att löshundsjakten bevaras och att vi verkar för utökad viltstam och tamdjursskötsel. Motioner och medborgarförslag lämnas i protest mot kravet från de stora skogsbolagen på avskjutning av älg som på sikt riskerar att vår älgstam rödlistas. På några håll har fackeltåg arrangerats. Detta sker från norr till söder i vårt land. 

I mellersta Sverige har vargstammen under en lång rad av år varit helt oacceptabel.

I en tid då ökande självförsörjningsgrad i Sverige diskuteras borde husdjursskötsel och utnyttjande av det klimatsmarta viltköttet gynnas och stödjas i stället för som nu med olika satsningar på ekologiskt importerade varor i kommunala budgetar. En skenande vargstam, och de stora skogsbolagens krav på ökad avskjutning av älg kommer att leda till att älgen rödlistas om det fortsätter.

Husdjursskötseln är hårt drabbad genom angrepp på framför allt fårbesättningar. Löshundsjakten som är klassat som ett kulturarv och ett världsarv är i klart minskande. Livskvaliteten för medborgarna har sjunkit genom att det bekymmersfria vistandet i naturen inte längre är en självklarhet för många.

Att det ursprungliga svensk-norska vargbeståndet, som utrotades före år 1970, bidragit genetiskt till det nuvarande beståndet, skriver NTNU Vitenskapmuseet i ett pressmeddelande 1 december 2021 inte är sannolikt. Det är snarare så att den varg vi har här kommer från syd västra Finland Vargen är en av världens vanligaste rovdjursarter och finns i 100 000 tals. Den ”gren” av arten som vi hade, har vi alltså inte idag.

Erfarenheten visar tyvärr att har man inte problemen, så är det svårt att förstå hur allvarliga konsekvenserna blir. Många liknar till och med vargen vid en hund och romantiserar bilden av den.

Inget av det som nu händer i varg-Sverige skulle hända. Vi skulle ha 170 – 270 vargar för bevarande, vilka ska ha invandrat från Norge. Djuren skulle spridas över landet, förtätning undvikas, social hänsyn skulle tas till människors vardagsliv liksom ekonomisk hänsyn. Tamdjurshållning skulle inte försvåras Urgammal nordisk kultur som jakt med lös hund skulle värnas.

Idag har vi 39,5 revir runt 400 vargar utöver mörkertalet. Vi konstaterar att antalet kullar som föds ökar stadigt. Riksdagsbeslutet som togs innehöll 13 delmål och endast ett är, sju år senare, uppfyllt. Nämligen det om antal vargar.

Naturvårdsverket är de som praktiskt ska genomföra riksdagens beslut har helt och hållet negligerat, och förbisett alla delar av beslutet. Av bevarande själ behöver vargen inte finnas Nackdelarna är alltför stora för de som tvingas härbärgera vargar i sin närhet. 2020 konstaterades att vi med vargstammen fått tillbaka den utrotade  dvärgbandmask, vilket veterinärer och andra kunniga varnade för. Dvärgbandmasken ska ej förväxlas med rävens, som är en helt annan parasit med en annan sjukdomsbild hos människa.

Landsbygdsbefolkningen och fram för allt småbrukarna har helt övergivits trots att riksdagsbeslutet stipulerat det motsatta. LRF har uppvaktat staten. I städens kolonilotter skjuts både harar och kaniner som äter upp invånarnas grönsaker utan att diverse naiva föreningar protester – men vargen som hotar vår nationella självförsörjningsgrad, hotar vår älgstam och människors hälsa verkar man tycka är helt ok.

Pia-Maria Johansson

Ordförande för Landsbygdspartiet oberoende