Förtätningen av Uppsala är på fortsatt marsch. Nu mot centrum av staden. Niovånings betongklumpar kommer att packas tätt i kvarteret Hugin och med sannolikhet även kvarteret Ångkvarnen. Relativt nya funktionella huskroppar med flera hundra arbetsplatser försvinner till förmån för anhopningar av höghus. De gamla gränderna med låga hus lär väl så småningom stå på tur.
Omvandlingen av Uppsala fortsätter i snabb takt. Till och med i innerstaden skall ljus och luft minska. Människorna förväntas uppskatta de trånga och mörka gator och gårdar som uppstår mellan höghusen. De boende antas endast – just bo och pendla till arbetet.
Folk packas samman i tättbebyggda urbana områden. I det här fallet torde det av erfarenhet bli mer besuttna medborgare i dyra lägenheter medan socialt utsatta grupper får skapa ghetton i stadens förortsområden. En utveckling som skett, pågår och förstärks. Staden klyvs inte bara rent fysiskt – fram för allt socialt.
Uppsalas expansion bör i stället ske i kransorterna med en varierad bebyggelse, nära till natur och fritidsliv. En planering av bostäder där inte sociala problem packas samman i stora områden. Kransorterna ger inte bara bättre livskvalitet för de boende. De skapar även en livskraftigare landsbygd runt sig. Skolor behöver inte läggas ner. Det lokala föreningslivet får ny livskraft. Vården blir lokal och patienterna känner vårdpersonalen.