Folkomrösta om spårvägsinvesteringen, UNT | 2020-01-22
Folkomrösta om spårvägsinvesteringen, UNT 02:00 | 2020-01-22
DEBATT Val av kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem i Uppsala är en extremt stor fråga som kommer att påverka Uppsalabor under många år, skriver Stefan Hanna, Matts Ytterström och Claes Littorin.
Stefan Hanna, partiledare Utvecklingspartiet Demokraterna, Matts Ytterström, sakområdesledare Utvecklingspartiet Demokraterna, Claes Littorin, ordförande Landsbygdspartiet oberoende
Det genomförs regelbundet folkomröstningar runt om i svenska kommuner. Ofta i samband med allmänna val. Det rör allt ifrån frågor som etablering av Systembolaget i Mullsjö 1994, stadsbibliotekets placering i Lidköping 2010 till trängselskatt i Stockholm 2003, 2004 och 2006 samt i Göteborg 2014. I Uppsala genomfördes den senaste folkomröstningen 1998 och gällde Knivstas utbrytning ur Uppsala och bildandet av egen kommun. Omröstningarna har ofta rört beslut i för kommunen stora frågor som medför påtagliga förändringar och som påverkar oss i vår vardag under lång tid framåt. Val av kapacitetsstarkt kollektivtrafiksystem i Uppsala är en extremt stor fråga som kommer att påverka Uppsalabor under många år, både ur ett framkomlighetsperspektiv och ett ekonomiskt perspektiv. Vi kräver en lokal folkomröstning om val av systemlösning innan det slutliga beslutet fattas.
I en insändare i UNT den 9/12 klargör docenten i företagsekonomi, Mats Åkerblom, att den kalkylerade kostnaden på 4,5 miljarder kronor för investeringen i spårväg som minoritetsstyret S, MP och L föreslår är en halvsanning. En kostnadsuppskattning på minst 10 miljarder inklusive kostnadsuppräkningar från 2015 för spårläggning, depå, fordon med mera är en betydligt mer realistisk summa. Till detta kommer kostnader i form av arkeologi, tågledningscentral, trafikomläggningar, rör- och ledningsomdragningar., förstärkningsarbeten med mera. Även uppskattningen 10 miljarder kronor är sannolikt i underkant.
Erfarenheten visar att många större infrastrukturprojekt i offentlig regi kostnadsmässigt blir mycket dyrare än den planerade eller budgeterade nivån.
För att få grepp om storleken på spårvägsinvesteringen kan den jämföras med Uppsala kommuns totala budget för 2019 som var 11,9 miljarder. Vi talar alltså om en kostnad motsvarande cirka 85 procent av en hel årsbudget. Det här sätter naturligtvis djupa spår i kommunens ekonomi.
Redan idag har Uppsalaborna en skuld på 225 000 kronor per person. Ytterligare lån på 10 miljarder kronor innebär att skulden ökar med nära 45 000 kronor per person. För närvarande har vi en reporänta på noll procent. Kommunens räntekänslighet är mycket hög. Vad händer när räntan ökar några procent? Vi kommer sannolikt att tvingas välja mellan skattehöjningar från en redan hög nivå eller neddragningar i skola, vård och omsorg. Bara ur skuldsättningsperspektivet är frågan om kapacitetsstark kollektivtrafik så stor att en folkomröstning är mycket befogad.
Vi vill stärka invånarnas inflytande och maximera medborgarnyttan i besluten. Det är ett demokratiskt problem att avståndet mellan medborgarna och de folkvalda idag är för stort, samtidigt som allt färre vill eller har intresse av att engagera sig som politiker. Begreppet demokrati innefattar även möjligheten att andra än politikerna kan vara med och påverka utvecklingen. Att avgöra frågor som har stor inverkan på medborgarna genom att folkomrösta är ett sådant alternativ. Om inte en majoritet inom kommunfullmäktige själva har omdömet att besluta om folkomröstning krävs att 10 procent av de röstberättigade i en kommun begär det.
Det går naturligtvis att invända mot att använda folkomröstningar som metod i en representativ demokrati. Ett argument skulle kunna vara att vi väljer politiker för att de skall ta ansvar och fatta besluten åt oss. Dessvärre är den politiska ansvarsfrågan begränsad till, i bästa fall, några mandatperioder medan konsekvenserna av stora och avgörande beslut för medborgarna kvarstår långt efter att politikerna lämnat sina uppdrag. Därmed blir det ännu viktigare att medborgarna får säga sitt. Vi får inte heller glömma den moraliska/etiska aspekten; I hur stor omfattning anser sig en politiker ha rätt att använda skattebetalarnas pengar och hänvisa till att man valts i demokratisk ordning? Vilka är målen och syftena med besluten? Hur vet vi att medborgarna istället inte används som ett medel för andra syften än att tjäna dem som valt dem? Frågan är relevant eftersom man i kollektivtrafikfrågan vare sig utreder, utvärderar eller presenterar underlagen till alternativa lösningar på ett seriöst och transparent vis.
Vi anser att invånarna regelbundet, inte enbart i samband med allmänna val, ska få göra sin röst hörd på ett tydligt, mätbart och säkert sätt. Folkomröstningsinstrumentet bör, för att inte riskera att urvattnas, användas sparsamt och endast tas i anspråk i frågor där konsekvensen av beslutet sträcker sig över många mandatperioder och har stor påverkan på medborgarna. Om Uppsala kommun hade låtit Uppsalaborna rösta om Uppsala energi skulle säljas ut hade den dåliga utförsäljningen sannolikt inte blivit genomförd. När Helsingborgsborna nyligen fick rösta om deras energibolag skulle säljas röstade hela 96,37 procent nej.
I frågan om att välja en framtida kollektivtrafiklösning anser vi att den stora frågan ska avgöras genom en folkomröstning senast i samband med valen 2022.
Vi kommer därför målmedvetet att verka för en folkomröstning i kollektivtrafikfrågan 2021 eller senast i samband med valet 2022.